Utan större uppmärksamhet genomför regeringen en lagförändring som ska tvinga a-kassorna att lämna ut information om medlemmarna och deras ersättning.
Sedan reglerna för a-kassorna förändrades 2007 har antalet medlemmar minskat med nära 500000. För att förstå och undersöka vilka som lämnat ville regeringen att a-kassorna lämnade ut information om medlemmarna. Det skulle ske frivilligt. Bara 2 av 32 a-kassor, Alfa-kassan och SKTF:s kassa, svarade ja på förfrågan.
Men regeringen gav inte upp.
I mars presenterades ett förslag som innebar att a-kassorna skulle vara skyldiga att lämna ut uppgifter om medlemmarna och ersättningen till Statistiska centralbyrån.
I sina remissvar uttryckte LO, TCO och Saco kritik mot förslaget. A-kassorna är föreningar och det är principiellt problematiskt att tvinga en förening att lämna ut personuppgifter till en statlig myndighet, enligt TCO. Uppgiftslämnandet kan vara ett ingrepp i föreningsfriheten, enligt Saco.
LO ansåg att den enskildes integritet kan komma att kränkas. Den juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att regelförändringen i praktiken innebär att staten får insyn i vilka som är medlemmar i arbetstagarorganisationerna. A-kassornas gemensamma organisation SO är också mycket negativ. Också Lagrådet hade invändningar. För att stärka integritetsskyddet ska inte a-kassor som lämnar uppgifter namnge eller identifiera medlemmarna.
I det lagförslag som regeringen presenterade i‑september konstateras att det är nödvändigt att SCB får uppgifter om medlemmarna och deras ersättning. Syftet med lagen är att få fram ett bättre beslutsunderlag för arbetsmarknadspolitiken.
Med underlaget från a-kassorna kan uppgifter från andra källor sammanställas. Det blir då möjligt att se vilka grupper som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen och vilka effekter och konsekvenser villkoren har för olika grupper. Och det finns ingen risk för att den personliga integriteten kränks, enligt regeringen. Mycket långtgående sekretess råder hos SCB och när myndigheten vidarebefordrar uppgifter till regeringen är de dessutom avidentifierade.
Andra som är för lagen är bland annat flera forskningsinstanser, arbetsgivarorganisationer och SCB, även om en del också har invändningar.
Sedan remissvaren lämnades i våras har det dock varit tämligen tyst – trots fackens tydliga avståndstagande i sina remissvar. Om några veckor fattar riksdagen beslut i frågan.
Sannolikt har inte a-kassemedlemmarna en aning om att lagen är på gång eftersom det fackliga opinionsarbetet inte har varit speciellt omfattande. Jämfört med den tid och kraft som läggs ner på att kräva höjd ersättning kan man säga att det varit obefintligt. Enligt ledningen för IF Metalls a-kassa är det integritetshot som debatterades i samband med Ipred-lagen en västanfläkt jämfört med det här lagförslaget. Väl‑långtgående jämförelse, kan man tycka.
Eller också inte. Och då är frågan vad som händer. Avstannar den medlemstillströmning som åtminstone vissa a-kassor noterar?